En erövrarnas vägkorsning

Slutet för Kreta som en fri stat kom år 68 f kr när den romerska konsuln Quintus Metellus erövrade ön med början från Falassarna. Snart erövrades även Kydonia, men fick speciell status som oberoende stad av romarna. Under den här perioden blomstrade och växte Kydonia.

Den romerska freden och början till kristendomen följdes av de Bysantiska väldet. Kydonia fortsatte att spela en viktig roll bland städerna på ön, en stor tidig-kristen kyrka vittnar om detta, den ligger vid Kastelli utanför Chania.

År 823 ockuperas Kreta av Araber, de lämnade inga betydelsefulla spår efter sig i området (förutom några få namn på platser). Kydonia förblev en betydelsefull stad, men nu under det nya namnet Chania.

Den bysantiska ockupationen varade till år 1204, då Kreta hamnade i Venetianarnas grepp, efter att de erövrat Genua. År 1252 blir Chania koloniserat av Venetianarna.

Trots ständiga uppror av Kretensarna , stannade Venetianarna på Kreta ända fram till år 1645 fast de efterlämnade dock tydliga spår i civilisationen efter sig. År 1645 ockuperades, först Chania och senare hela ön, av de Ottomanska turkarna. Den här tiden var en av de mörkaste i historian med oräkneliga uppror och massakrer.

År 1830-1840 överläts Kreta åt den Egyptiska delen av det ottomanska imperiet, och 1851 förflyttade Turkarna sin ottomanska administration till Chania.

Efter det ottmanska-imperiets fall blev Kreta ett protektorat under dåtidens stormakter som varade från 1898-1907. På västra Kreta utföll det sig så att Italienarna tog kontroll över Chania, Souda kontrollerades av Tyskarna. Kissamos kontrollerades av Österrikarna. Stormakterna utnämnde Georgios, som var prins av Grekland, till guvenör över den fria staten Kreta. Öns första regering valdes med Chania som huvudstad. År 1910 valdes Elefterios Venizelos, redan medlem i den första Kretensiska regeringen, till Greklands premiärminister. Den 1 december 1913 blev Kreta förenat med Grekland. Så förblev det fram till den 20 maj 1941, när det legendariska slaget om Kreta genomfördes av tyskarna i samband med andra världskriget. Med intensiva bombattacker från luften anfölls Chania samt flybasen i Maleme.

Efter bara tio dagar, och trots tappert motstånd från ortsbefolkningenbefolkningen och de få allierade försvarsstyrkorna, så ockuperades Kreta av tyskarna. Denna ockupation skulle vara ända fram till 1945. En ockupation som Kretensarna fick betala ett högt pris för då man hela tiden kämpade för att återfå sin frihet, men man fick utstå brutala vedergällningar för sina försök till motstånd mot ockupationsmakten.

Allt detta tillsammans: myterna, den enastående antika historien, kampen för frihet och självbestämmande jämtemot otaliga erövrare och ockupanter under många århundranden har givit öns befolkning dess speciella karaktär. I ungefär ett halvt sekel har Kreta fått njuta av sin frihet, ostörd av fiender, stolt över att de tiotal angripare som korsat Medelhavet för att ta för sig av Kreta slutligen bara berört dess själ utan att förslava den. För trots att de fängslade och förtryckte människor lyckades de aldrig fängsla den kretensiska karaktären, något man är mycket stolt över än idag.